Hej,
I dagarna beskrevs i media en ung man som först blev svald och därefter utspottad av knölval i Sydamerika. Detsamma. fast naturligtvis på ett symboliskt plan, hände igår i Stockholms Tingsrätt – efter 7 timmars förlikningsdiskussion.
Region Stockholm, efter en i mina ögon riggad journalrevision av 6 privata neurologmottagningar i Stockholm med syfte att svälja dessa – accepterade att spotta ut mig ur sitt gap efter 2 år. Priset för denna förlikning blev 1 miljon kronor. Svider det? Ja.
Varför sker det då – då jag vet vad som är sant, hur okunnigt och betydelseblint revisionen gick till och hur felaktiga principer kom till tals i uttolkningen av revisionen. Dessutom var det relativt tydligt att jag i rätten skulle ”vinna” i frågan om de förment ”otillräckliga” journalerna. Åtminstone enligt rådmannen.
Tre skäl.
Min stämning av region Sth med åtföljande skadeståndstalan skulle ha mycket svårt få gehör i rätten – till fullo. Vilket inneburit stor risk för mig att tvingas betala regionens rättegångskostnader. (Ni kan nog lista ut storleksordningen av sådan räkning). Detta således även om jag skulle få rätt i fråga om journalgranskningen… Detta synliggjorde rådmannen tålmodigt för mig.
Om någon del av mina argument mot revisionens principer och slutsatser skulle falla vid rättegång hade utfallet kunnat bli i samma storleksordning.
Det tredje skälet är psykologiskt-emotionellt. Två års rättsprocess, med de påfrestningar det inneburit, är inget jag rekommenderar någon med skör konstitution. Ett eller två års ytterligare kamp utan säker framgång är inte värt besväret. Min mor som obruten gick bort i sitt 102:a år för ett år sedan hade säkert sagt – ”det är bara pengar, gå och drick kaffe med dina vänner istället”
Min slutsats och ett råd
- Det var värt att strida – spegelbilden framstår hel.
- Undvik att vistas i vatten där valar simmar. Det sistnämnda rådet gäller begränsat till Stockholmsområdet.
Med vänlig hälsning och djupt känd tacksamhet!
JaanA